26-29 april 2019

Sista hemmamatchen 2018/19

Strejk?!

Resan började väldigt stressigt med en lång väntan för att se om SAS piloterna skulle gå ut i strejk eller ej. När jag såg vartåt det lutade satt jag tre timmar i telefonkö till SAS på torsdag kväll/natt utan att komma fram. Klockan 1.30 fick jag bekräftelse på att vårt flyg till Birmingham var inställt. Jag lyckades hitta tre biljetter till London istället. Inte mycket sömn
den natten.

På fredag (26/5) flög vi till Gatwick och tog tåg till Birmingham på kvällen. Två personerhade redan kommit till Birmingham på torsdag. Övriga fem blev fast på Kastrup med inställt torsdagkvällsplan, de kom stället iväg på fredag morgon. Inte så illa ändå för dom, nästan hela fredagen att tillbringa i Brum! En hel del nytt att upptäcka för några av dom som inte besökt staden på ett tag - centrala Birmingham utvecklas i snabb takt!

Till slut, sent fredag kväll efter mycket krångel, var alla tio medlemmar på plats i Birmingham. Fyra personer bodde på Holiday Inn i city och två på Adagio lägenhetshotell.

The Old Crown?!

Vi fyra som skulle bo på The Old Crown fick istället checka in på Best Western Hotel Westley, en bit utanför city. När Jakob kom till Old Crown visade det sig nämligen att de bokat in oss där kommande helg. Som kompensation bodde vi gratis två dagar innan vi kunde bo sista natten på The Old Crown. Bonus var att vi sov betydligt bättre utan trafikbullret på High Street.

Svenska Blues Award

Innan vi skulle träffa Davo (David Brown), Supporter Services Officer, som är ansvarig för kontakter med supporterklubbar, hann vi ta en pint på Royal George, puben nästan vägg i vägg med fotbollsplanen. Che Adams röstades fram med stor marginal på vårt årsmöte till att få Svenska Blues Award 2018/2019. Medan vi väntade på honom såg vi spelarna anlända i sina exklusiva bilar, mycket Mercedes, till spelaringången. Vi fick möjlighet att prata lite med Kerim Mrabti, svenske spelaren som kom till Birmingham i januari.

Che fick även Priset från Norska Supporterklubben. När ceremonin var klar hann vi in på Royal George en stund innan vi tog plats på Sankt Andrews läktare för säsongens sista hemmamatch, mot Wigan.

Avslaget

Förväntningarna på en god stämning var stora, men kyla, regn och snålblåst bidrog inte till detta. Matchen började fantastiskt, Jutkewicz gjorde 1-0 efter en och en halv minut och man trodde att det här kan bli kul. Men det blev en ganska avslagen match och 1-1 var rättvist, Wigan kunde till och med ha vunnit. Laget tackade sedan sedvanligt publiken.

Eftersnack på The Spotted Dog efter matchen, fullt med folk som vanligt. När hungern slog till gick vi till Manzils och åt delikat indisk mat. Efterrätten blev öl på The White Swan, där det till och med blev lite Bluesallsång.

Söndagspromenad

Söndagen ägnades åt promenad i Birmingham med shopping i Bullring, lunch på The Old Joint Stock, en mycket vacker pub i före detta banklokaler. Mer kultur blev det genom att vi besökte kyrkan Sankt Martin och Birminghams relativt lilla domkyrka, Sankt Phillips Cathedral.

Hemresa

På måndag var det hemresa tidigt för oss som var kvar, så vi fick äta frukost på flygplatsen. På hemresan fick man smälta en resa med mycket krångel, avslagen match och riktigt kallt vårväder. Men det är så det är att vara Birminghamsupporter:

As you go through life there be joys and sorrows to (inledningen i Keep Right on)

Det är dock alltid kul att komma till Birmingham och S:t Andrews, som har en speciell plats i mitt hjärta. Min kärlekshistoria med klubben har pågått i 47 år hittills. Tack vare Tipsextra upptäckte jag Birmingham och laget från 1972/73, kanske det bästa klubben haft. Med spelare som Trevor Francis, Kenny Burns, Bob Hatton, Bob Latchford, Joe Gallagher med flera.

// Eric

Mer bilder på Svenska Blues Instagram